Etiketter
En sak jag funderar mycket på är vad som ger mig energi. När man har små barn finns ju inga garantier för att man får sova ordentligt om nätterna, så då behövs det andra saker som ger energi. Eller rättare sagt det gör det nog oavsett, för att sova har nog mest funktionen av att hålla näsan över vattenytan. Om man vill lyfta från ytan och inte bara känna sig okej utan energisk och glad behövs mer än bara att ha sovit. Tyvärr har jag inte kommit på så jättemånga saker än, men jag jobbar på det. Och en sak har jag faktiskt insett: jag tycker om att prata inför andra.
För det gör jag faktiskt. Trots att många andra hatar det. Och kanske är det av samma anledning: Det är lite läskigt, man måste skärpa sig och det finns en risk att man gör bort sig. Men jag tror det är just det som är grejen: Just när jag står där och alla tittar på mig så måste jag vara närvarande i ögonblicket. Det går inte att tänka på annat eller vara disträ – jag måste fokusera, och då gör jag det också. Alltså borde jag försöka göra mer av det. Upp på att göra-listan!
En bra sak är att jag redan gör det förhållandevis ofta. Ända sedan jag var student har jag gärna tagit på mig olika uppdrag som innebär allt från att leda möten till att hålla tal eller föreläsa. Många av dem har jag slutat med, men en del har jag kvar. Två av dem hade sammankomster förra veckan, vilket var det som fick mig att inse att jag får en energikick av att vara där.
Det första eventet var med SSCO:s Senat, som hade årsmöte i onsdags i Stadshuset. En underbar grupp med människor i alla åldrar, från nuvarande SSCO-ordföranden som är född 1989 till den första kvinnliga ordföranden som fyller 90 om ett par veckor. Alla som är med har varit ordförande för SSCO och de äldre har levt väldigt intressanta liv så de har oerhört mycket att ge och berätta – och gör det också. Inte minst i form av uppskattning för det jag gör som ordförande för Senaten, eller President som det så fint kallas.
Gyllene salen, som jag inte har sett sen Nobelfesten 2001. Och då såg man den knappt för alla människor. Så vacker!
Det andra var med Hermelinska släktföreningen, som jag tack vare min käre man har blivit medlem i och på eget bevåg (eller egna meriter) blivit med i styrelsen för. Jag hamnade där för att jag började göra föreningens tidning, vilket visade sig vara ett jättebra sätt att få lite koll på alla släktingar samtidigt som jag gör något jag tycker är roligt. Att hålla koll på alla är nämligen inte så lätt eftersom vi bara ses vartannat år, och i princip alla heter Hermelin i efternamn och är släkt. Men tack vare tidningen vet jag mer om dem – och de vet också vem jag är, vilket underlättar ännu mer.
Två andra saker som också gav energi var QuarneVALen som vi såg i lördags och Cirkus Maximum som vi såg i söndags. QuarneVALen påminde om hur roligt det var att vara student och vilket annorlunda liv det var. Men det kanske går att plocka upp något ur det ändå, fast livet är annorlunda nu. Att verkligen gå in för att ha roligt i det man gör fast det kanske regnar och inte blev som man hade tänkt sig, och att strunta lite mer i morgondagen. Den kommer ju ändå och kommer lösa sig, även om man inte tar 100 procents ansvar just i dag. Cirkusen påminde så klart om träning, för akrobaterna är ju tränade på en helt galen nivå. Men det var också roligt för att hela familjen faktiskt hade kul där, även Lynx. Så mer såna aktiviteter framöver!
Ninja ser ett gäng Minions och går igång
Ett av alla fordon som åkte runt
Nyvaken cirkusbesökare
