Etiketter

, ,

I dag är det tisdag och en alldeles vanlig vecka, men förra veckan var verkligen inte det. Då åkte nämligen Maxi bort på söndag kväll för att vara borta ända till torsdag natt, och sen skulle han iväg igen på svensexa hela lördagen, så i princip hade jag en hel vecka själv med barnen. En sanning med modifikation så klart eftersom Anna jobbade på eftermiddagarna tisdag till fredag, och hade barnen när jag var på myskvällsevent, men ändå: alla morgnar, all eventuell vab, nästan alla läggningar och framför allt alla nätter var jag helt själv. Lite orolig var jag, det ska jag erkänna, bara lite, men ändå.

Och så onödigt det var. Vi hade en alldeles fantastisk vecka. Barnen var helt underbara, knappt en sur min på hela veckan. Ninja hjälpte till jättemycket och var så stor, vi hade jättemysiga små samtal på vägen till förskolan och hemma. Lynx börjar förstå instruktioner och var också jättemysig. Båda två lekte jättebra själva och med varandra medan jag fixade mat, de somnade snällt (även om det tog tid) och det var nästan inget krångel. Helt magiskt. Så i stället för att känna ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vad skönt att du är hemma, ta över barnen nu snälla tack så jag får vila – så kände jag mig snarare jättestark och jätteinspirerad när Maxi kom hem. Förutom en liten detalj, nämligen sömnen. För jag sover bara inte särskilt bra bredvid någon som krafsar på mig, snurrar runt och puffar, eller drömmer mardrömmar och trillar ur sängen. Så det var väldigt skönt att få avlastning från.

Men framför allt var det alldeles fantastiskt skönt att få uppleva och känna att jag faktiskt inte bara klarar av att ha två barn själv under en vecka, jag trivs faktiskt med det. En oväntad och alldeles underbar egoboost!

Annonser