Egentid är lyx i en småbarnsförälders liv. Ännu mer lyxigt är tid tillsammans med den andra föräldern – utan barn, alltså.
Ett sätt att få sådan tid är något vi kallar myskväll, som vi började med redan långt innan vi fick barn. Det går ut på att boka in en kväll i veckan för att göra något tillsammans och turas om att ansvara för planeringen. Och det där ”något” ska ha lite verkshöjd, mer än att bara titta på tv hemma eller något annat man brukar göra.
Genom åren har vi hunnit med allt från Nationalmuseum och Årets vd-galan till att åka hiss upp på Globen och genrep för Idol-finalen. Senast var vi på Konserthuset och lyssnade på en klassisk konsert, vilket ingen av oss hade gjort förut. Det var kanske inget vi kommer göra om särskilt ofta, men roligt att prova på. Särskilt eftersom vår granne som är med i orkestern tog med oss backstage efteråt. Tack snälla Carin för det!
Klassisk musik är en upplevelse, även om man inte är klassiskt skolad eller egentligen intresserad… Det som jag tror alla får ut något av är själva långsamheten – klassisk musik, opera, balett, tar tid på sig att bygga upp teman och ljudbilder. Det gör att lyssnaren också får en känsla av att tiden liksom saktar av, och musiken liksom skjuter bak väggarna i ens inre rum och låter det bli större och mindre belamrat.
Oj. Borde vi ha upplevt det, alltså? I så fall är jag nog ett hopplöst fall, för den effekten fick jag inte.